Welcome to our book review site go-pdf.online!
You may have to Search all our reviewed books and magazines, click the sign up button below to create a free account.
Ernst Brunner
Betrifft auch das Wallis.
Edith
På trettondagen 1917 vistades Edith Södergran, svårt lungsjuk, i hemmet på karelska näset. Sedan jul hade hennes debutdikter legat på bokhandelsdikterna. De hälsades av kritikerna som "dårdikter" skrivna av en sjuk ande. Hon var 24 år och hon hade ett stolt avsked till kärleken bakom sig, en förbindelse som hon hade fått plikta med hån och förnedring. Hon hade vårdats på kurhotell i Davos bland Europas lungsjuka. Som ung flicka hade hon legat iklädd sommarlinne på rummet i villan. ”Systern” Singa hade fläktat henne med dammvippan och berättat om månen, hur den förhäxat henne, hur den hotade ta henne. Edith Södergran är den stora banbrytaren i svensk diktning. Ernst Brunner ger i sin roman en inträngande skildring av hennes liv och samtid, hur hon genom vardandets och växlingens ström söker ge vikt åt det minsta och största i livet, hur hon bortom krig och revolutioner finner en väg att övervinna döden.
ERNST BRUNNER.
None
Separator : 19 repetitioner
I en serie repetitioner och återberättelser skildrar Ernst Brunner folket som bodde kring arbetarkåkarna i området vid Tullingesjön, överlevarna som flytt en skräckvärld av masslakt och förstörelse. Separator (1986) är en mörk diktsamling, med gripande efterbilder av en brittsommarkväll vid Tullingesjön efter kriget. Ett kort skede i det förflutna – ett fortgående utanförskap mitt i den svenska förortsidyllen. Ernst Brunner är en av våra främsta prosaister och lyriker. Han debuterade 1979 med diktsamlingen Jag ändrar ställning klockan tre. Förutom ett stort antal diktsamlingar och romaner har han i biografisk form skildrat Edith Södergran, Carl Michael Bellman, Karl XII och Jacob Johan Anckarström. Hans multietniska barn- och ungdomsmiljö, ”Seppan” kallad, utforskas även i romanerna Svarta villan och Vallmobadet.
Dans på rovor
Med ett durkdrivet grin på läpparna anländer Earnie Olsson till den ryska gränsen en sensommardag 1979. Den smått olympiska lidelse med vilken tullen fingergranskar hans kropp visar sig vara den första i en serie oförsyntheter som året i Leningrad har i beredskap. Han studerar poesi, men här är studier inte att tala om. Earnie tvingas åse hur hans gamla jag förbyts i ett sämre. Han förhärdas och förråas. Då det står klart för honom att han själv är på väg att efterapa alla de eländigheter och dårskaper som utmärker livet bland svarthandlare, kackerlackor och partimän, vill han lämna landet. I stället sätts han i husarrest. Konsulatet vänder honom ryggen och hans öde vilar plötsligt i en fullkomligt främmande människas hand, hos en mansvarelse oåtkomligt inkrupen i en labyrint av korridorer högst upp på Utländska avdelningen. Mannen kallas Dekan. Det tycks som förgjort.
Jag ändrar ställning klockan tre : dikter
Titeln "Jag ändrar ställning klockan tre" anspelar på författarens arbete inom långtidsvården. Hälften av samlingens dikter behandlar detta tema. Förhållandet till patienterna, många av dem bortom medvetet liv, beskrivs med både ömhet och i krassa, praktiska termer. Andra hälften av diktsamlingen är dikter från vardagslivet. Där finns en mjukhet och en sensualism som är tilltalande. Språket är lättläst och enkelt. Jag ändrar ställning klockan tre gavs ut för första gången 1979 och var Ernst Brunners debutverk.
Där går han
None
I det stora hela : dikter
”Midsommardan tjugotre. Tunga portiärer. En karaff bräckt brunnsvatten med svag bouquet av öppet hav ur vilket bruna alger växer och stormfåglar i jugend flyger upp till tapeter mot taket. Där, intill modern som lutat sig ner över sängen ligger Edith Irene.” - Ur Midsommar I det stora hela består av de tre sviterna Midsommar, Midvinter och Oldboy. Varje svit har en egen person i centrum: poeten Edith Södergran, Vladimir Lenin och en man som författaren själv fann döende i ett motionsspår. Boken är Ernst Brunners tredje diktsamling och gavs ut för första gången 1982.
Där går han. 1, 1950-1970
I första delen av sin nya svit självbiografiska böcker Där går han gör Ernst Brunner återbesök i det barn- och ungdomsland som han tidigare utforskat i Svarta villan, diktsamlingen Separator och romanen Vallmobadet. Men stilen är ny, i ett mäktigt flöde manas bilder fram av området vid Tullingesjön söder om Stockholm, Seppan kallat, i närheten av AB Separator, fabriken där områdets vuxna arbetade. Det var en tidig multietnisk miljö, bebodd av finnar, tyskar, ungrare, balter, och ibland besökt av dignitärer som den unge politikern Olof Palme. Det var ett framtidsland som samtidigt levde helt i historien. Den svenska ingenjörskonstens stolta historia, men också det nylige...
